jajaja

det blir faktiskt bättre.  Men vafan! ärligt talat, det kunde inte kommit olämpligare.
dagen innan fick jag sofias numemr efter mycket ansträngning, jag har nog aldrig lagt ner så myket effort på någon. det beror kanske på mitt tråkiga liv(steffi) att jag försöker sysselsätta mig med konstiga saker. Anyways, jag hade fått sofias nummer och det var jättesoligt när jag gick med min cykel mot slottstadesn läkargrupp. Ett fult betonghus vid hästhagen.  Jag blundade och kände mig helt lyklig. Sen fick jag då det inte så trevliga beskedet av lars ekeroth. Sendess har jag inte varit speciellt glad och jag har inte ens kunnat försöka att vara och tänka på annat.
Det håller nog hursomhelst bli bättre. Det måste bli, snart är det ju kuba. Jag vill inte missa allt kul där. Så nu ska jag bara tänka positiva tankar.
Igår var det genrep för wss, mkt bra, sjukt positivt överraskande. Jag blev glad. Men jag håller med min pappa. Den är lite för kort. Om man tillexempel jämför med rent som var typ 3 timmar...

Snart ska jag bege mig till arena och om två dagar är det hej då.
btw 5 mars p mejeriet i lund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback